Det finns en svensk reflex som säger att det fina ska sparas. Finporslinet till jul, den dyra oljan till gästerna, hallonen till frysen. Jag vill härmed anmäla reflexen som förlegad, åtminstone vad gäller bären.
Ett svenskt hallon i juli är en färskvara i ordets strängaste mening. Det är som bäst samma dag det plockas, acceptabelt dagen efter och därefter en sylt som väntar på att få hända. Frysen räddar näringsvärdet men aldrig upplevelsen.
Så ät dem nu. På frukostfilen en onsdag, i näven på vägen från torget, med grädde en helt vanlig tisdagkväll. Bärsäsongen är sex veckor. Räknar man i tisdagar är den kortare än så.
Redaktionen
